arsotid

Efter två långa, långsamma, böcker avslutade jag häromdagen lättlästa Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. Det tog bara fyra dagar för mig att läsa den. Eller. Nätter. Den var så fängslande att istället för en tänkt halvtimme innan sömnen, blev det lätt en heltimme, eller mer. Man får följa två öden. Det ena i ondskans tid 1942 i Frankrike. Det andra sextio år senare. Allt cirkulerar kring en räd mot judar som tydligen är bortglömd i Frankrike. Fast bortgömd är nog ett rättare ord. De skäms, med all rätt. Det mest gripande är det som hände 1942, men storyn i moden tid är också intressant att följa.