Slutet är nära
Av min 727 timmar långa semester återstår nu 24. Den obligatoriska jobbångesten har förstås börjat snurra i skallen. Det är inte att jobba som är problemet, utan att inte inte jobba. Som vanligt rusade jag in i semestertiden med en romantiserad bild av att hinna allt på en lång lista. Givetvis en totalt orimligt lång sådan. Det är nu istället läge att fokusera på vad jag hunnit med, snarare än vad jag inte hunnit. Och så är det ju 24 timmar kvar att slösa bort.
PS Jag är inte så otacksam över mitt livs öde att jag inte har vett att uppskatta det jobb jag faktiskt har. Förra året vid denna tiden var det en annan slags jobbångest som kröp i mig.
Kommentarer
Trackback
