Bekännelse
Det känns inte helt bra. Nästan varje morgon vaknar jag vid en okänd kvinna, eller mans, sida. Utan ett ord lämnar vi varandra. Yrvakna. Kanske ses vi igen, kanske inte. Det känns inte helt bra, men vad gör man när man måste ta 05.40-bussen till jobbet och försöker sova igen några minuters förlorad nattsömn?
Kommentarer
Trackback
