arsotid -

I ett annat årtusende, när jag lekte krig under ett år, skrev jag en bok. Så här började den...

"Det var en sån där dag, då alla satans kärringar är ute på vift och deras

gudomligt barnsliga gubbar sitter inne i sina lägenheter, som mer liknar

simpla gorilla-fängelser. Regnet hade dödat allt liv på marken, då även

dränkt ölbuteljer och mindre hus. Sex feta kor hade slitit sig från

stadens slakteris bakgård. De hade trampat ner den på torget nyplanterade

rabatten. Ägaren dog direkt av slag när han på lokal nyheterna i radion

fick höra talas om eländet.

Just denna dag hade bondens, som han givetvis var, fruga fått sparken från

jordgubbsplockningslandet. Anledningen? Jo, det var en lång historia:

Våren innan krigets början hade en trupp invandrare börjat sin vandring

från sitt vackra hemland, Sverige. De gick över stora fält och svaga isar.

Dödade kaniner, snokar, sniglar och till och med en och annan fågel, om

lyckan var med dom och ammunitionen räckte. Sexton kilometer var allt de

lyckades förflytta sig under en dag. Detta berodde på en liten detalj som

de hade förbisett vid avmarschen från sitt forna fäderns land. En liten

kille hade fel på sitt lilla kisseorgan och tvingade truppen att stanna

vid i stort sett varje träd. I denna trupp fanns en liten flicka, som

senare skulle gifta sig med en bonde, som skulle få sina kor upphittade i

kommunens rabatt. Hon skrev dikter. Dikter som handlade om döden. De var

väldigt samhällskritiska och skulle senare reta en arbetsgivare nått så

till den milda grad att flickan, som vid den tidpunkten vuxit upp till en

ful medelålders, gift kvinna, fick sparken."

cliffhanger

:-)

Vill ni höra mer? Fjäska & tjata då lite, så kanske jag veknar & publicerar resten.