Devotional
Vaknade idag med en känsla jag saknat ett tag. Det strömmade luft genom min näsa. Det finns hopp om en vit vecka, när vi snart drar till Tandådalen!
Läsandet av Depeche Modes biografi pågår fortfarande (se 24/1). Är just nu i tiden kring turnén 1993. Vad passar då bättre än att plocka fram Devotional-DVD:n.
Den får helt klart en extra dimension när man vet att Gahan (sångaren) övriga 22 timmar av dygnet proppade i sig diverse droger, knappt kontaktbar för övriga i bandet. Gore (låtskrivaren) söp hejdlöst, så illa att hans kropp kollapsade . Wilder (musikern) kände sig främmande för allt och utanför. Lämnande snart bandet. Fletcher (organisatören) kämpade med sin depression och längtade hem till sin gravida fru. Man ser det på honom filmen igenom. Uttrycker absolut ingenting. Hoppade av turnén som avslutades utan honom. Är rock'n'roll-livet mer glamoröst än att sitta i soffan med C-vitaminjuice, näsdroppar och en rulle toapapper som snabbt övergår till små kladdiga knyten?
Kommentarer
Trackback
