I Have a Dream

Jag gav min kropp vad den tålde & lite till i längdspåret. Den får skylla sig själv som fallit ner i lathetsträsket. Det positiva var att jag blev mer lockad av smärtan än avskräckt. Leksands återtåg började inget vidare igår. Nu startar mitt. Igen. Vi får se om det går bättre. Ingen Elitserie för min del, men det är lockande att få vara så tränad att man orkar springa sig genomtrött. Inte bara flåstrött. Passar på med ett bokcitat som inspiration. "Mannen som dog som en lax" av Mikael Niemi.
"Hon kände ruset, löpruset.
Gasellens njutning.
Dom långa muskelfibrerna som fick henne att lätta från jorden.
Studsen, den korta markkontakten innan nästa båge.
När man sprang befann man sig mer i luften än på marken.
Det var flygande det handlade om.
Under dom bästa löppassen upplevde hon en närmast svävande känsla.
Marken rullade under henne.
Själv var hon stilla medans fötterna snuddade där nere, så lätt, så lätt.
Dom sökte fäste, dom ville bli kvar där, men hon slet lös dom från jordgravitationen, gång på gång.
En frihetshandling, ett rus."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0