Dikt
För att tillföra ytterligare en dimension till denna bloggs arsotida skepnad blir det idag en dikt. Och så är det ju rätt härligt & va lite präktig ibland.
En gång i min romantiska ungdom bestämde jag mig för att lära en dikt utantill. Det fick förstås bli den kortaste jag kunde hitta.
Ögon som skådade.
Stora av undran och innerliga.
Tårar att samla.
Kyssar att förlora.
Läppar som vet och kan tiga.
/ Hjalmar Gullberg
Så. Läs den nu igen. Och igen. Känn hur den kryper in i ditt liv.
Kommentarer
Trackback
