arsotid

Lite inspiration, hämtad från "Mannen som dog som en lax" av Mikael Niemi

***

Hon kände ruset, löpruset.

Gasellens njutning.

Dom långa muskelfibrerna som fick henne att lätta från jorden.

Studsen, den korta markkontakten innan nästa båge.

När man sprang befann man sig mer i luften än på marken.

Det var flygande det handlade om.

Under dom bästa löppassen upplevde hon en närmast svävande känsla.

Marken rullade under henne.

Själv var hon stilla medans fötterna snuddade där nere, så lätt, så lätt.

Dom sökte fäste, dom ville bli kvar där, men hon slet lös dom från jordgravitationen, gång på gång.

En frihetshandling, ett rus.

Lite inspiration, hämtad från "Mannen som dog som en lax" av Mikael Niemi.

"Hon kände ruset, löpruset.

Gasellens njutning.

Dom långa muskelfibrerna som fick henne att lätta från jorden.

Studsen, den korta markkontakten innan nästa båge.

När man sprang befann man sig mer i luften än på marken.

Det var flygande det handlade om.

Under dom bästa löppassen upplevde hon en närmast svävande känsla.

Marken rullade under henne.

Själv var hon stilla medans fötterna snuddade där nere, så lätt, så lätt.

Dom sökte fäste, dom ville bli kvar där, men hon slet lös dom från jordgravitationen, gång på gång.

En frihetshandling, ett rus."

Jag sprang en runda igår. Känner inte alls igen mig i texten. Och det är inte bara ordet hon det hänger på.