arsotid

Verateatern hade idag premiär på sin senaste skapelse. Jag var där. Och är glad för det.

Man såg ju redan på bilden ovan vilken härlig kväll det skulle bli. Ett 8-pack ren glädje och talang. Jag såg deras förra show, som var grymt bra. Förväntningarna var alltså ganska höga, men ändå inte. Musikaler, som detta väl kan anses vara, är inte min grej. Och det är någonstans i sjungen humor jag har svårt att bli helt tagen av det hela. Man måste koncentrera sig lite för mycket på att höra vad som sjungs. Man måste skratta klart snabbt innan nästa rolighet dyker upp. Musiken är inte i närheten av vad jag normalt skulle kalla min slags musik, men i detta sammanhang är det omöjligt att inte ryckas med. Sitter och smådansar, i smyg. Det är mellan musiken jag uppskattar det mest. En blandning av intelligenta och väldigt låga skämt. Ibland lite för billigt. Men, totalt sett är det väldigt trevligt och man lämnar lokalen med en lite gladare själ. Du har fortfarande chansen, så se den! En och en halv timmes underfundig humor i amatörproffsig skrud till priset av vad två öl kostar på krogen. Valet är lätt.

Huvudpersonerna är alla väldigt duktiga, men en detalj sätter extra knorr på kvällen. Trummisen. Maken till spelglädje har jag nog aldrig sett.