Jag erkänner att jag är svag för det hon gör. Hello Saferide & Säkert. I väntan på Facit, hennes kommande Säkert-skiva. Kan vi njuta av en novell hon skrivit: Balthoran.
Om någon annan än Björk ska kunna framföra Hyperballad så är det Robyn.
Vilken artist. Hur cool som helst, med kungahuset & Björk framför fötterna. Det är knappt jag skulle kunna göra det bättre. Hoppas bara Björk kravlar sig upp ur det djupa hål hon hamnat i, där hon skapar musik/oljud som får trumhinnor att gråta. Utveckling är bra, inveckling inte. Polar-priset får hon på gamla meriter.
Jag är sur. Sitter med månads minst roliga syssla. Räkningar som ska betalas. Och tillåt mig kräkas lite på debiteringssystemen de kör med. OCR-nummer med en miljon siffror. Grrr. Det kan inte vara trilliarders fakturor för dem att hålla koll på. Och varför är det aldrig namnet på företaget man ska betala som dyker upp när man "hämtar mottagare"? Alla döljs bakom obskyra betalningsbolag. Har jag köpt av cdon vill jag betala till dem, inte Klarna. Så var det inte på den gamla goda tiden, 2009.
Låt mig begränsa mig till musikformat. Vägen är välkänd: Stenkakor → Vinyl → CD → Downloads. När ska man släppa banden bakåt? Frågan kommer definitivt till sin spets när vinylspelaren vägrar snurra mer. Ska man köpa ny eller låta de vackra LP:na ryka? Samma gäller i nästa led. Ska man fylla på CD-lagret? Det är lockande när Ginza nu har rea & säljer mycket bra musik, sjukt billigt (DiLeva, Magic Numbers, Lasse Lindh osv för 10 kronor. bob hunds senaste för 29 osv). Eller är det stor hårddisk & någon veckas rippande som gäller? Allt lätt tillgängligt via datorer. Svårt. Dessutom känner jag mig logiskt bakvänd. Ju äldre system, desto svårare att släppa. Vinylledet känns svårare än CD:na att dumpa. Det enda säkra är att trattgrammofonen kommer att leva kvar. Ironiskt! Fast det är förstås för att den är betydligt vackrare än min gamla mp3-spelare.
Skådespeleraren Vanna tycker jag är cool. Sommarprataren Vanna blir jag mest irriterad på. Utfärdar härmed en varning för skådespelare som sommarpratar, de spelar ofta över. Till skillnad från Johanna Koljonens ordflöde säger Vannas mig ingenting. Inte ens om hon skippat allt hästsnack hade jag gjort annat än att längta till något bättre, typ en rolig Vanna. För det är hon inte här, trots att hon försöker. Musiken är dessutom ofattbart dålig. Jag vill ha mina 52 minuter tillbaka. Med bonusmaterialet blir hon lite förlåten när hon meger att det inte blev helt bra hela vägen.
Anna Odell
Så har vi det där med mina principer igen (http://arsotid.blogg.se/2010/august/sommar-i-p1-del-5.html#comment). Självklart kunde jag inte låta bli att lyssna på Anna Odell och jag är glad att jag gav hennen chansen. Hon förklarar sitt konstverk ("Okänd, kvinna 2009-349701"). <i>För er som inte vet är Odell kvinnan som gjorde sig hatad genom att spela psyksjuk, filma när hon omhändertogs & göra ett konstverk av det. </i> Skulle vilja dra en parallell mellan Odell och Gudrun Schyman. Odell tillförde samhället en kostnad. Schyman brände pengar, bokstavligt talat. Båda gjorde detta med ett syfte. Och där någonstans, även om jag verkligen tycker illa om Schyman, tycker jag det var bra gjort. Det får kosta att visa på felaktigheter i samhället. Det må ha varit olagligt (Odell blev visst dömd för oredligt förfarande), men jag tycker det kan vara ok ändå, men inte för den fria konstens sak, det är patetiskt. Måste tillägga att jag tycker det är bra att sånt här är olagligt, så att samhället skickar rätt signaler. Sommarpratet hade några sega partier, men var intressant. Bonusmaterialet gör mig dock lite fundersam. Är hon konstig eller bara konstnärlig? Summa sumarum: Ett bra sommarprat (faktiskt). Och det är inte bara för att hon öppnar med den bob hund-låt. Det är förövrigt väldigt bra musik överlag, om inte bra i vanlig bemärkelse, så bra vald.
Henrik Hjelt
En bit in i programmet kommer känslan - vad är det för mening med detta? Sen, sakta vänder det. Inget revolutionerande, men han knyter ihop det hela snyggt på slutet. Följande citat ska jag försöka bära med mig: "Ett problem kan lösas. Om man inte kan lösa det så är det inget problem utan en faktisk omständighet." & "Finns det inget som jag kan göra åt något som jag irriterar mig på, så är det bara att gå vidare. Se det som en ny omständighet som jag måste hitta ett nytt sätt att arbeta mig runt istället".
Vanna Rosenberg
Skådespeleraren Vanna tycker jag är cool. Sommarprataren Vanna blir jag mest irriterad på. Utfärdar härmed en varning för skådespelare som sommarpratar, de spelar ofta över. Till skillnad från Johanna Koljonens ordflöde säger Vannas mig ingenting. Inte ens om hon skippat allt hästsnack hade jag gjort annat än att längta till något bättre, typ en rolig Vanna. För det är hon inte här, trots att hon försöker. Musiken är dessutom ofattbart dålig. Jag vill ha mina 52 minuter tillbaka. Med bonusmaterialet blir hon dock lite förlåten när hon medger att det inte blev helt bra hela vägen.
Anna Odell
Så har vi det där med mina principer igen (kolla här). Självklart kunde jag inte låta bli att lyssna på Anna Odell och jag är glad att jag gav hennen chansen. Hon förklarar sitt konstverk ("Okänd, kvinna 2009-349701"). För er som inte vet vem hon är så är det kvinnan som gjorde sig hatad genom att spela psyksjuk, filma när hon omhändertogs & göra ett konstverk av det. Kan inte låta bli att dra en parallell mellan Odell och Gudrun Schyman. Odell tillförde samhället en kostnad, dvs brände bildligt talat pengar. Schyman brände pengar, bokstavligt talat. Båda gjorde detta med ett syfte. Och där någonstans, även om jag verkligen tycker illa om Schyman, och innan sommarpratet gjorde det om Odell oxå, så tycker jag det var bra gjort av dem. Det får kosta att visa på felaktigheter i samhället. Det må ha varit olagligt (Odell blev visst dömd för oredligt förfarande), men jag tycker det är ok med civil olydnad, men inte för den fria konstens sak, det är patetiskt. Måste tillägga att jag tycker det är bra att sånt här är olagligt, så att samhället skickar rätt signaler. Sommarpratet hade några sega partier, men var intressant. Bonusmaterialet gör mig dock lite fundersam. Är hon konstig eller bara konstnärlig? Summa sumarum: Ett bra sommarprat (faktiskt). Och det är inte bara för att hon öppnar med den bob hund-låt. Det är förövrigt väldigt bra musik överlag, om inte bra i vanlig bemärkelse, så bra vald.
Henrik Hjelt
En bit in i programmet kommer känslan - vad är det för mening med detta? Sen, sakta vänder det. Inget revolutionerande, men han knyter ihop det hela snyggt på slutet. Följande citat ska jag försöka bära med mig: "Ett problem kan lösas. Om man inte kan lösa det så är det inget problem utan en faktisk omständighet." & "Finns det inget som jag kan göra åt något som jag irriterar mig på, så är det bara att gå vidare. Se det som en ny omständighet som jag måste hitta ett nytt sätt att arbeta mig runt istället".
Fördelen med att tågpendla till jobbet är att man har tid att fördriva. Sista dagarna har jag återupplevt Plötsligt i Vinslöv (2005) och uppföljaren Plötsligt igen (2010).
Första filmen är en riktig classic. Den måste alla se! Kan man kalla det kärleksfull förnedring? Om inte annat så framstår man själv som en ganska normal människa.
I andra filmen är det ännu mer freakshow över det hela, så pass att jag får en obehagsklump i magen. Man ser hur folk driver med dem och jag vet faktiskt inte om de fattar, men låtsas inte bry sig, eller om de är så dumma att de inte inser. Coolast är att jag har blivit intervjuad av Bertil (omslagspojken i film 2) en gång i min ungdoms dagar. Ni kan få min autograf om ni vill.
För er som inte orkar skaffa filmerna, ett smakprov:
Så har jag läst ut Hans Koppels Vi i villa. Kan förstå att den inspirerat till TV-serien Solsidan, men här ligger det ett djupt mörker över historien. Man skrattar, men det sätter sig i halsen. Böcker som rör mobbing kan aldrig vara riktigt roliga. Att säga att den har viss igenkänningsfaktor är att ta i, men det är lätt att förstå huvudpersonens frustration. Det är inte utan att man tänker på filmen Falling Down. Boken är skriven under pseudonym, men på onsdag kl 13.00 ska det visst avslöjas vem Hans Koppel är, på Adlibris. Spännande faktiskt. Jag kan dock avslöja att det inte är jag! Hursomhelst, läs boken!
Idag tog sommaren slut enligt P1, men tack vare podradion så lever den vidare. Jag har några kvar att beta av. Här är de senaste två jag lyssnat på:
Håkan Lans
intressant person, trodde jag, och det är han säkert, men det var ett slätt, klyschigt & osammanhängande program. Det han säger är det i sig inget fel med, men nja, det saknas något. En trist ton helt enkelt. Lägg till det musik man trodde hade förmultnat i grammofonarkivet.
ohanna Koljonen
Man känner sig överkörd av ord när man lyssnar på henne. De flödar & flödar. Men inte ett ord är onödigt. Jag är så imponerad både av det hon säger & hur hon säger det. Vardaglig ordkonst. Att höra om livet som student på Oxford är fascinerande. Man förstår att det inte var en slump att hon vann På spåret. Ett alternativt tyckande, dock inte av mig, är att hon bara babblar. Döm själv.
Håkan Lans
En intressant person, trodde jag, och det är han säkert, men det var ett slätt, klyschigt & osammanhängande program. Det han säger är det i sig inget fel med, men nja, det saknas något. En trist ton helt enkelt. Lägg till det musik man trodde hade förmultnat i grammofonarkivet.
Johanna Koljonen
Man känner sig överkörd av ord när man lyssnar på henne. De flödar & flödar. Men inte ett ord känns onödigt. Jag är så imponerad både av det hon säger & hur hon säger det. Vardaglig ordkonst. Att höra om livet som student på Oxford är fascinerande. Man förstår att det inte var en slump att hon vann På spåret. Ett alternativt tyckande, av någon på nätet, är att hon bara babblar. Döm själv.
Jag har tills idag inte sett en endaste sekund av årets MAIF-matcher. Så idag, premiär för mig. Slår mig ner vid TV:n med MAIF i ledning en dryg timme in i matchen. Sen. Pang. Pang. Två snabba baklängesmål. Kanske jag borde hållt mig borta?
Jag har varit trogen Ericsson/SonyEricsson sen tegelstensmobilernas dagar, men idag fick det vara nog. Jag blev kär. Så min nya bäbis heter nu HTC Desire.
Efter mycket velande (ett annat bra alternativ var SonyEricsson X10 Mini Pro) blev valet solklart när jag kunde testa dem sida vid sida. HTC Desire verkar vara en grym bra telefon. Riktigt fin upplösning på displayen. Den är ganska stor, typ iPhone, men tunn. Ska bli kul nu att grotta sig ner i Androidträsket.
Det ironiska är att det var Android som gjorde mig arbetslös back in 2009, men så fort man fått komma nära en Desire förstår man varför den döpts till just det. Och man kan inte motstå den. Våga vägra iPhone.
Utgångspunkten är att jag tycker att alla sex banden har gjort grymt bra musik. Denna har sedan mognat/åldrats under 20-30 år. Det gjorde att förväntningarna var väldigt mixade. Skulle de gör mig besviken? Till det kom alla recensioner av de tidiga konserterna på turnén. Inga vidare betyg överlag. Ett konstant regn från 18 till midnatt sabbade en hel del, men det var bara att låtsas som
att det regnade & inte bry sig om det. Tyvärr gjorde det starkölen till folköl, så det fick vara med den varan,typ. :-)
En riktigt bra konsert, om än lite stapplig. Borta var nästan de premiärnerver(?) som spökade tidigare på touren. Han såg ut att ha kul & det hade vi oxå. Jäklar vilka bra låtar han gjort, ren poesipop.
Ultravox
Proffsigt & Bra. Kul att se 60plusarna "rocka loss" på synthar & fiol. Och att jag i mitt liv skulle få se trumslutet på The Voice. Ren lycka.
Lustans Lakejer
Jag tror det är regnet som förstör. Eller ljuset. LL gör sig bättre i en mörk lokal. Egentligen är det jättebra, men det lyfter lixom inte. Är kluven. En helt ok spelning.
Reeperbahn
Det knepigaste bandet. De kräver sin lyssnare. Tyvärr var Olle Ljungström totalt kass. Raspig hals, förvirrat mellansnack. Bandet fick tom avbryta honom i när jag blev för dryg. Men det vägdes upp av att de skapat tidlösa refränger att njuta av. "Om det är något som känns, så vill jag vara med".
Alphaville
Jag visste att alla sågat dem, vid fotknölarna. Så jag var beredd. Därför tycket jag faktiskt att det var ganska bra. Plockar vi russinen dvs låtarna från Forever Young-skivan så var det klart godkänt. Bortsett från att de skulle leka tuffa rockers. Vi vill ha mjukpopsynthen kvar!
Human League
Detta var enda konserten det inte regnade på, tack för det SMHI. Jag var rädd att de skulle ha blivit för smöriga, men när de kör både Being Boiled & Empire State Human måste man vara nöjd. Kvällen klart snyggaste scen. Vita synthar på vitlackade stativ. Lite märkligt beteende från sångaren som i typ varje låt försvann bakåt för att typ varje gång göra entré. OCh du Phil, sparkdräkten du bytte till i slutet var väl inte helt lyckad... Anyway. Att till slut få se sina gamla hjältar live var stort. Och att de körde mycket från och innan Dare bockar jag extra för!
I övrigt. En väldigt välordnad tillställning. Två scener med snabba byten mellan banden. Lite för snabbt ibland. Hann inte över till Lustans innan de slog an första blippet. Lite onödig paus efter Reeperbahn, men det var nog regnet som gjorde det drygt. Att man fick regnponchos i entrén räddade kvällen.
Utgångspunkten är att jag tycker att alla sex banden har gjort grymt bra musik. Denna har sedan mognat/åldrats under 20-30 år. Hujedamej. Det gjorde att förväntningarna var väldigt mixade. Skulle de gör mig besviken? Till det kom alla recensioner av de tidiga konserterna på turnén. Inga vidare betyg överlag. Ett konstant regn från 18 till midnatt sabbade en hel del, men det var bara att låtsas som att det regnade & inte bry sig om det. Tyvärr gjorde det starkölen till folköl, så det blev inte mycket av den varan.
Jakob Hellman
En riktigt bra konsert. Lite stapplig men på ett charmigt sätt. Borta var de premiärnerver som spökade tidigare på touren. Han såg ut att ha kul & det hade vi oxå. Jäklar vilka bra låtar han gjort, ren poesipop.
Proffsigt & Bra. Underbara ljud & låtar strömmade ur deras synthar. Kul att se 60plusarna "rocka loss" på synthar & fiol. Och att jag i mitt liv skulle få se trumslutet på The Voice, det trodde jag inte. Ren lycka.
Jag tror det är regnet som förstör. Eller ljuset. LL gör sig bättre i en mörk lokal. Egentligen är det jättebra, men det lyfter lixom inte. Är kluven. En helt ok spelning.
Kvällens knepigaste band. De kräver sin lyssnare. Tyvärr var Olle Ljungström totalt kass. Raspig hals, förvirrat mellansnack. Pinsamt. Bandet fick tom avbryta honom när han blev för dryg. Efter att ha sett dokumentären om honom är jag inte förvånad. Men, de ljuvliga & tidlösa refränger de skapat gjorde det omöjligt att inte gilla det hela. "Om det är något som känns, så vill jag vara med".
Jag visste att alla sågat dem, vid fotknölarna. Så jag var beredd. Därför tycket jag faktiskt att det var ganska ok. Plockar vi russinen dvs låtarna från Forever Young-skivan så var det klart godkänt. Bortsett från att de skulle leka tuffa rockers. Vi vill ha mjukpopsynthen kvar!
Detta var enda konserten det inte regnade på, tack som fan för det. Jag var rädd att de skulle ha blivit för smöriga, men när de kör både Being Boiled & Empire State Human måste man vara nöjd. Kvällen klart snyggaste scen. Vita synthar på vitlackade stativ. Lite märkligt beteende från sångaren Phil som i typ varje låt försvann bakåt för att typ varje gång göra entré, typ. Och du Phil, sparkdräkten du bytte till i slutet var väl inte helt lyckad... Anyway. Att till slut få se sina gamla hjältar live var stort. Och att de körde mycket från och innan Dare bockar jag extra djupt för!
I övrigt... En väldigt välordnad tillställning. Två scener med snabba byten mellan banden. Lite för snabbt ibland. Hann inte över till Lustans innan de slog an första blippet. Lite onödig paus efter Reeperbahn, men det var nog regnet som gjorde det drygt att vänta. Att man fick regnponchos i entrén räddade kvällen.
Jakob Hellman. Ultravox. Lustans Lakejer. Reeperbahn. Alphaville. Human League. Nej, jag bläddrar inte i min skivsamling. Det var dessa band som penetrerade min trumhinnor igår. Serverade med ett överflöd av regn. Konstant ösregn i 6 timmar. Ska samla min intryck av kvällen innan de hamnar här. Tills dess får ni se hur vackert vi dansade till Reeperbahn – Dansar.
Idag backar tiden. Jag blir den unge pojken. Med uppspärrade öron. Sjunger. Dansar. Gråter? Den stora frågan är vad för slags tårar jag kommer att dansa med i mina ögon. Glädjetårar? Bittra tårar av besvikelse? Tyvärr verkar de komma att späs ut med regn.
Det kanske är att jag räknar sommarens sista dagar som gör att jag betar av sommarpratare som aldrig förr. Fick en kommentar som av någon anledning inte syns under sin artikel, så jag kopierar in den här:
Hej Mr. Arsotid, Din lysmaskkompis här. Lyssnar just nu på Sommar repris med Annika Östberg. Denna skall du inte bojkotta. Kanske är du mer hårdhudad än jag, som just nu tycker hon kunde släppts ut tidigare. I mitt huvud dömmer jag henne just nu mer som ett offer av en svunnen situationen än en gången mördare. /TR
Alltså, någon mindre principfast än jag finns inte. Så självklart kunde jag inte visa styrka & stå för mitt ord att bojkotta AÖ. Men knark har jag aldrig testat! Jag tycker fortfarande att det är helt sjuk att hon får sitta i radio och försöka släta över allt hon ställt till med. Var tvungen att läsa lite om henne och fann att hon definitivt inte var det offer till "medhjälp till mord" man fått itutat sig att hon är. Att hon sonat sitt brott med alla åren, är en annan sak.
Jag var kanske färgad av min aviga inställning till henne, men jag tyckte det var mycket konstigt hon sa. Hon pratar om hur dåligt knark är på ett sätt som nästa får en att bli sugen på att testa. Hon vill få oss att tycka synd om henne, men lyckas inte med mig. OK, med den barndom hon hade kan jag förstå att hon inte fått något räkmackeliv, men från det till allt hon ställt till med är det långt. Så jag står fast vid att jag tycker det är illa av SR att släppa henne fri i etern. Dessutom spelade hon kass musik. Toppat av världens kanske sämsta låt genom tiderna. "500 Miles" med Hooters. Smakprov: "I'll be free, I'll be free I'll come home to my country" - jag ryser & måste nästan rusa till toan & vomera. Amen.
Maria Akraka å andra sidan Ett väldigt trevligt sommarprat helt enkelt. Hon gillar negerbollar, bara det ger plus i kanten!
Christine Meltzer: Jag har bara så svårt för henne, kunde inte ta det till mig trots att det nog var ganska intressant.
Viveca Sten: En människa som kallar sig själv "Envis som en röd gris" måste man bara gilla. Visste egentligen ingenting om henne innan, detta var en av få jag hörde live. Helt klart en av de bättre denna sommar. Varför? Jag vet knappt, bara att hon gav ett sympatiskt intryck & att hon på något sätt gav en gnutta inspiration.
Therese Alshammar: Sommarens bästa! Väldigt välskrivet manus, med en härlig ton. Kul att höra lite inifrån denna "diva"? Bra musik!
Andres Lokko: En av de bättre. Vi har det gemensamma att ha bott i England, så det kändes bekant bitvis. Och så har han jäkligt cool musiksmak.
Anette Norberg: Jobbig att lyssna på, men ganska intressant. Igen kul att få en inre bild av saker vi sett utifrån. Kul att hon påstår sig inte vara curlingmamma...
... som man kan inte ringa med. Kan det vara något?
Efter att ha lekt med en iPad är jag absolut beredd att säga Ja.
Jag är helt emot tanken att behöva vara beroende av iTunes, men som
apparat är den grym. Snygg, snabb, cool & enkel. Oj, jag glömde det lilla
ordet, dyr. Jag tänker inte köpa någon (ens bortsett från att de kostar
från 6000:- = tusen Piggelin.) på iTunes, men det är inte många prylar som
gett samma "vill-ha"-känslan. Bortsett från iPhone kan jag bara komma på Ericsson T28,
men det var i ett annat årtusende.
Tro mig, om inte många år kommer alla att ha en iPad-liknande platta i väskan.
... som man kan inte ringa med. Kan det vara något?
Efter att ha lekt lite med en iPad är jag absolut beredd att säga - Ja!
Jag är helt emot tanken att behöva vara beroende av iTunes, men som apparat är den grym. Snygg, snabb, cool & enkel. Oj, jag glömde ett litet ord - dyr. Jag tänker inte köpa någon (ens bortsett från att de kostar mer än tusen Piggelin.), men det är inte många prylar som gett samma "vill-ha"-känslan. Bortsett från iPhone kan jag bara komma på Ericsson T28, men det var i ett annat årtusende. Tro mig, om inte många år kommer alla att ha en iPad-liknande platta i näven.
Endast 3 år efter att serien lades ner har jag nu nått slutet på den.
Det känns lite tomt. Det är en riktigt bra serie, men det var nog lagom att lägga ner efter 3 säsonger. Tyvärr slutar den lite väl öppet, men det jobbas på ett filmmanus, så man kan ju hoppas. Och det finns visst en pilot på en serie om hur det gick för Veronica senare i livet. Tack för underhållningen V & Co!
Update: Jag hittade pilotavsnittet. 12 min från V's liv som FBI-anställd. Synd att det inte blev någon 4:e säsong.
Hösten räddad! Fick ett trevligt paket från cdon häromdagen.
En lagom brokig samling.
Har småbörjat Ett land, två folk som jag hoppas ska få mig att förstå vad de strular om i Israel/Palestina. Dokumentärt/journalistiskt. Det behöver nog lättas upp, så det får bli parallellläsning med Vi i villa som lär vara en inspirationskälla till Solsidan.
Igår tog vi skärgårdsbåten via Tärnö till Tjärö. Jag har varit på Bali. Jag har varit på Aitutaki. Det är ganska trevliga platser. Fast fasligt långt bort. Alldeles rysligt långt bort faktiskt. Karlshamn skärgård ligger väldigt nära. Mig. Dessutom, med öppna ögon & sinnen märker man att det är minst lika vackert här som där. Långt, långt borta. OK, 18 grader i vattnet kanske lockar mindre än en atoll med cirkus 30, men nog borde man utnyttja det vackra vi lever i bättre. Titta bara här:
<1>
Tog bilden snett så att du som sitter vid datorn för mycket ska få lite gymnastik. Böja på nacken och slappana av...
Det finns en nackdel med Tjärö. Myrorna är grymt obildade. Varenda människa vet att myrstackarna byggs på söder sida av träden, men Tjärö-myrorna? Icke.
<2>
Om Tjärö-kossorna är korkade eller grymt modiga kan jag inte svara på, men att ha lugnet att skita så här nära stupet hade i alla fall.
Under fredagen tog vi skärgårdsbåten via Tärnö till Tjärö. Jag har varit på Bali. Jag har varit på Aitutaki. Det är ganska trevliga platser. Fast fasligt långt bort. Alldeles rysligt långt bort faktiskt. Karlshamns skärgård ligger väldigt nära. Mig. Dessutom, med öppna ögon & sinnen märker man att det är minst lika vackert här som där, långt, långt borta. OK, 18 grader i vattnet (som får en att känna sig aningen mindre manlig) kanske inte lockar som en atoll med cirkus 30, men nog borde man utnyttja det vackra vi lever i bättre. Eller vad tycks?
Tog bilden snett så att du som sitter vid datorn för mycket ska få lite gymnastik.
Böj på nacken och slappna av...
Det finns en nackdel med Tjärö. Myrorna är grymt obildade. Varenda människa vet att myrstackar byggs på södersidan av träden, men Tjärö-myrorna? Icke.
Om Tjärö-kossorna är korkade eller grymt modiga kan jag inte svara på, men att ha lugnet att skita så här nära stupet har de i alla fall.
Så var Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann slut. En underbar historia som borde få de kallaste sinnen att skratta. Man ska definitivt inte använda den i utbildningssyfte i historia, men den borde ge alla en kick att tänka positivt, eller i alla fall att gilla läget. Det är som det är och blir som det blir. Vi får följa Allan Karlsson genom hans minst sagt händelserika liv. Författaren har vävt ihop en härlig skröna. Kan rekommendera den som ljudbok oxå, inläsaren Björn Granath passar perfekt i rollen. Jag kommer att sakna Allan Karlsson, måtte man bli som honom "på hemmet".
PS Jag tror jag fortfarande håller på att Wilt är roligare i sin galenhet, men jag är inte helt säker. Så läs båda!
Imorgon är det premiär & nästa helg ska jag se dem. Uppladdning pågår. Nerladdning behövdes ej. Har de viktiga skivorna med alla banden, amazing. Idag blir det en låt för er att njuta av. Bortglömd i floden av nyare saker.
Jag har löst ett av tidernas största mysterier: Varför man tycker att man ser ful på alla foton när alla andra blir bra, fast de i sin tur tycker att just de är fula.
Så här är det: Hur ser man sig själv oftast? Jo, via en spegel. Det betyder att man har en spegelvända bild av sig själv som "sann" bild. Förutsatt att man inte är skapt 100% symetriskt, vilket ytterst få lär vara. Andra ser det icke-spegelvända ansiktet. Så när man tittar på ett foto (där ansiktetet är icke-spegelvänt) tycker man att det ser förvrängt och märkligt ut.
Låt oss testa.
Vilken tycker du är bäst? Jag är helt säker på att Gunde föredrar den vänstra rättvända bilden. Testa med bilder av dig själv. Varje vettigt bildredigeringsprogram har en flip horizontal-funktion.
Ett tips: "Alla har en sida, den blir aldrig bra på kort. Huvudet går att vrida..." /bob hund
Jag fortsätter surfa på den nostalgiska vågen. Spam-mail. Saknar du dem? De är lika irriterande som knott en sommarkväll, men vad är en sommarkväll utan knott? Men... nu är det länge sen jag fick spam. Knock on Wood. Enligt Surftown-support är 97% av alla mail i nätet spam. Och "inga" når fram. Tack, världens alla spamfilterdesigners! Saken är bara den att jag bestämde mig för ett tag sen för att roas av dem istället för att reta mig på dem. Så jag började samla roliga spam-rubriker. Ja, det finns meningslösare saker än att blogga... Här kommer några favoriter att njuta av i detta vaccum efter spammen tid.
Bed a hottie with new tricks
Win her heart with your lovestick
A true godsend to your little soldier of love
Be well-hung like a camel
Upsize your sausage into a bratwurst
Här är ett par som i kombination blir ganska kul & väldigt ologiska:
Your small head is more important
Breasts bigger than your head
Enjoy!
Jag fortsätter surfa på den nostalgiska vågen.
Spam-mail. Saknar du dem? De är lika irriterande som knott en sommarkväll, men vad är en sommarkväll utan knott? Fast, nu är det länge sen jag fick spam. Knock on Wood. Enligt Surftown är 97% av alla mail i nätet spam och ytterst få når fram. Tack, världens alla spamfilterdesigners! Saken är bara den, att jag bestämde mig för ett tag sen för att roas av dem, istället för att reta mig på dem. Så jag började samla roliga spam-rubriker. Ja, det finns meningslösare saker än att blogga... Här kommer några favoriter att njuta av i detta vaccum efter spammens tid:
Bed a hottie with new tricks.
Win her heart with your lovestick.
A true godsend to your little soldier of love.
Be well-hung like a camel.
Upsize your sausage into a bratwurst.
Jag nappade inte på något av dem...
Här är ett par som i kombination blir ganska kul & väldigt ologiska:
Jag minns med nostalgi tillbaka till semestern 2010. Ett dammigt minne poppar upp. Det är på campingen på Öland. Jag är på väg till toaletten och passerar ett större tält. Tält är som du kanske känner till ganska lyhörda. Inifrån hör jag en väldigt irriterad mamma.
Nu vill jag att alla medborgare i detta tält ska lyssna väldigt noga.
En pappa replikerar: Dom är inte medborgare, utan motborgare.
Jag minns med nostalgi tillbaka till semestern 2010. Ett dammigt minne poppar upp. Det är på campingen på Öland. Jag är på väg till toaletten och passerar ett större tält. Tält är som du kanske känner till ganska lyhörda. Inifrån hör jag en väldigt irriterad mamma säga:
Nu vill jag att alla medborgare i detta tält ska lyssna väldigt noga.
Av min 727 timmar långa semester återstår nu 24. Den obligatoriska jobbångesten har förstås börjat snurra i skallen. Det är inte att jobba som är problemet, utan att inte inte jobba. Som vanligt rusade jag in i semestertiden med en romantiserad bild av att hinna allt på en lång lista. Givetvis en totalt orimligt lång sådan. Det är nu istället läge att fokusera på vad jag hunnit med, snarare än vad jag inte hunnit. Och så är det ju 24 timmar kvar att slösa bort.
PS Jag är inte så otacksam över mitt livs öde att jag inte har vett att uppskatta det jobb jag faktiskt har. Förra året vid denna tiden var det en annan slags jobbångest som kröp i mig.