Pesten är över
Nu är den fleråriga kampen genom Pesten (Camus bok, läs mer nedan 24 & 29/3) över. Det är inte utan att man tänker på vad som skulle kunna hänt om vi inte stått i de där mysiga vaccinköerna i Parken. I boken tar pesten kommando över en stad, vars murar man beslutar att stänga. Ingen får komma in eller ut på flera månader. Folk dör som flugor. Humöret följer en spiral nedåt. Men mitt i allt finns det ljusglimtar. Hjältar. Så försvinner pesten till slut & alla får komma ut. Träffa de sina, men alla tycks förändrade. Elände på gott & ont. Boken skrevs 1947, så man får stå ut med saker som: "Och ur hans antända lungor trängde ett egendomligt rosslande ljud, som beledsagade allt vad han sade."
Som ett bevis på hur arsotid denna blogg är, kan jag meddela att jag idag glädjs över att pesten oxå är över i Mörrum. Hockeylaget klarade det osannolika & klarade sig kvar i Division 1. Låt nu det vara ett tecken för Leksand som ligger pyrt till.
Kvalitet
Får mig att tänka på när vi var i Egypten & de försökte prångla på oss t-shirts. "100% Egyptian quality".
Nere
Mitt i den efterlängtade vårens ankomst har det hänt flera tråkiga & sorgliga saker runt omkring mig. Detta i tillsammans med böckerna jag valt att läsa (Kollektivt självmord (ljudbok) & Pesten (pappersbok)) är ingen upplyftande kombination. "Och eftersom de inte alltid kunde tänka på döden, tänkte de på ingenting. /Pesten" Tror dessutom att jag håller på att dra på mig en bok-OD. Har klämt ett 25-tal böcker senaste året. Ska satsa på en paus snart. Fokus på musik, film & BLT istället. Och motion.
Billig Internet-TV
ViasatOnDemand har ett bra erbjudande för sådana som jag. För 99:- kan man i en månad se hela deras utbud. Då ingår bla Viasat Motor (=F1), Viasat Hockey (=Elitseriekvalet) & mycket annat. Sen kostar det 199:-, då får det nog vara för min del, det är för mycket. Men en hundring är det värt, särskilt så länge hockeyn pågår.
http://viasatondemand.com/Packages/Total.list
OBS Erbjudandet gäller bara till 31/3.
http://viasatondemand.com/Packages/Total.list
OBS Erbjudandet gäller bara till 31/3.
Festivalsommaren
Det sket sig för Bror Duktig igen
Nyss avslutades Earth Hour, och givetvis ville vi dra vårt strå till, eller snarare från, stacken. Släckte till och med helt på Lilla E:s rum. Självklart vaknar hon under timmen, i ett beckmörkt rum. Mörkrädd som bara en fyraåring kan vara, irrar hon in på mamma & pappas lika mörka, och tomma, rum. Ensam. Rädd. Allt för att rädda Jorden!
Det skiter sig för Bror Duktig
Hur duktig man än försöker vara så slår det bakut.
Käkar Weetabix varje dag i tron att de är nyttiga. De är ju som att tugga pellets. Nu råkade jag se att de har extremt högt GI-värde, i klass med popcorn, våfflor & Cheerios. Jag är inte dummare än att jag fattar att GI-värdet inte är allt, men det är ju attans vad svårt det är att göra rätt. Kunde givetvis inte låta bli att maila Weetabix & be dem argumentera för sig. Ska bli spännande... Godisdax! :-)
Fiaskon på gång?
Siffror att gråta över:
1 Södertälje 3 3 0 0 0 9- 5 9
2 Almtuna 3 1 2 0 1 9- 7 6
----------------------------------
3 Rögle 3 0 2 1 2 6- 6 4
4 AIK 3 1 1 1 0 11- 12 4
5 Leksand 3 1 0 2 0 8- 8 3
6 Växjö 3 0 1 2 0 8- 13 1
Ett annat potentiellt fiasko är Di Levas nya Lovestar. Spotify-premium-kunder kan lyssna nu, vi andra snart. Min gamla hjälte kan med denna skiva sätta sista spiken i kistan. Låtvalen borgar för ett magplask. Varför måste alla ha så dålig fantasi & välja Personal Jesus när de ska göra Depeche Mode covers?
PS
Tröst? Timo Räisänen's nya är nu Spotify-släppt för alla. Kolla här.
Saker
Börjar få lite kläm på mitt nya jobb. Jag ska helt enkelt stoppa in båtar & deras beståndsdelar i denna:
Typ :-)
Kollektivt självmord
Snabba Cash
Läste ut boken igår. Delvis lyssnad på som mp3. RÄTTELSE (hade glömt överföra sistafilen till mobilen...): Märkligt nog har de inte med bokens sista sida i uppläsningen.
Det här är en bok om floss, gussar, koks, diverse shunnar (latinos, svennar, juggar), dvs en värld man lever lååångt ifrån. Lyckligtvis. Snabba Cash vill nog de flesta ha, men inte till vilket pris som helst. Det här handlar om världar som är helt sinnesjuka. Från stekare & annat fiiiint folk till gangsters i diverse maffialigor, allt kretsande kring "det goda livet", knark, party, svineri, kärlekslöst sex (givetvis inklusive prostitution). Jag är inte dummare än att jag vet att allt det här finns, men att läsa om det på ett sätt där det verkar helt normalt gör mig fett lack. Tacka vet jag fetaste svennelivet med lagom med floss. Självklart kommer jag inte att kunna låta bli att se filmen. Om inte annat blir det kul att se hur de rollsatt. Summa: läsvärd för hypen/allmänbildningen, men nej, det här är inte min grej. Läs hellre Svensk Maffia av Lasse Weirup.
Nästa litteraturprojekt (ja det känns faktiskt så i detta fallet...) är att ta mig igenom Albert Camus (nobelpriset 1957) Pesten ett pretantiöst bokreafynd. :-)
Har läst 2/3, men den har legat i minst 2 år för jag orkade ända fam. Seg skit, men jag är för nyfiken för att släppa den.
A Camp & Timo
Ny musik pockar på att få plats i mobilen. Dags att rensa alltså. Så jag gav A Camps "Colonia" en sista chans efter att den har dykt upp lite då & då i Shuffle-läget. Varje gång har jag suckat och hoppat över den. Jag har aldrig aktivt valt att lyssna på den. Det säger en del. Trots att Cardigans sista skivor inte var särskilt kul är det självklart att ge A Camp en chans. Men tyvärr, musiken är urbota tråkig. Där finns säkert en och annan bra text, något mer än Nina P:s vackra ansikte måste där ju finnas för att rättfärdiga skivan existens, men jag orkar inte lyssna. Det verkar ödesdigert att flytta till Amerika. Musiken poleras & urvattnas. Samma som med Marit Bergman. Aj... Det där gjorde ont att skriva. Så, sorry A Camp. Jag gör slut med er nu. Delete. Den som vill prova själv kolla på Spotify.
Har du premium-abonnemang bör du genast kolla Timo Räisänens nya "The Anatomy of Timo Räisänen". Vi andra snåljåpar får vänta. Jag hoppas & tror att den är grymt mycket bättre än det han presterade i Melodifestivalens Eftersnack.
Goda människor som vill göra skillnad & samtidigt äga en gitarr, trashad av Mando Diao, kan buda hem den på Tradera.
I Have a Dream
Jag gav min kropp vad den tålde & lite till i längdspåret. Den får skylla sig själv som fallit ner i lathetsträsket. Det positiva var att jag blev mer lockad av smärtan än avskräckt. Leksands återtåg började inget vidare igår. Nu startar mitt. Igen. Vi får se om det går bättre. Ingen Elitserie för min del, men det är lockande att få vara så tränad att man orkar springa sig genomtrött. Inte bara flåstrött. Passar på med ett bokcitat som inspiration. "Mannen som dog som en lax" av Mikael Niemi.
"Hon kände ruset, löpruset.
Gasellens njutning.
Dom långa muskelfibrerna som fick henne att lätta från jorden.
Studsen, den korta markkontakten innan nästa båge.
När man sprang befann man sig mer i luften än på marken.
Det var flygande det handlade om.
Under dom bästa löppassen upplevde hon en närmast svävande känsla.
Marken rullade under henne.
Själv var hon stilla medans fötterna snuddade där nere, så lätt, så lätt.
Dom sökte fäste, dom ville bli kvar där, men hon slet lös dom från jordgravitationen, gång på gång.
En frihetshandling, ett rus."
Vår på en dag
Resan söderut från Sälen tog oss från vinter till vår. Härligt, för nu har jag fått nog av snö för ett tag. Passerade Vasaloppsstarten i morse. Vågar man drömma om att glida fram där nästa vinter? Känns lyxigt att blogga på dator istället för via telefonen, men nu är det prio på återhämtning av sömn.
Ute gryr dagen...
I got a thing for early Sunday mornings...
Insinuation
Att slicka på en lyktstolpe i minusgrader är korkat. Att olla en sittlift är riktigt puckat - tro mig.
Mot alla vindar
Plöjer DVD-boxen Mot alla vindar. Mycket passande till dagens väder. Plus regn & djupgrå himmel. Firade med 6 km i längdspåret. Det är så skönt att bli genomtrött i hela kroppen. Pinsamt att 6 km räcker för den känslan...
Bloody fläskläpp
Efter en fight med liften igår har jag idag en väldigt putande & sexig överläpp.
Langlauf
Resultat 6km. Omkörningar JiM-Tandådalen 12-0. Yes!
Underbar morgon
Vaknade utan en Melodifestivallåt i huvudet! Klistret har släppt.
Off pist & puder
Får en helt annan innebörd när man står vid sidan om backen & läser Snabba Cash.
Vit vecka inledd
Mobilt bloggande suger så det blir sannolikt en oarsotid vecka. Minus tre & strålande sol. Det duger gott.
This is my life
En härlig morgon. Skönt att inte ligga & sova bort en fin lördag.
Produktplacering
Jag vet hur det är. Författare har det inte lätt. Men det är inte kul att läsa böcker som proppas med produktplacering. Liza Marklund. Stieg Larsson. Lars Kepler. Och givetvis Jens Lapidus. Snabba Cash var det ju... Jag köper att man kan lockas av det eller att det behövs, men när man på sidan 1 får läsa ordet iPod tre gånger, på sidan 2 får veta att personen i fråga tränar på SATS och att hon på sidan 3 springer i en Nike Clima-Fit då har det gått över gränsen. Men nyfiken som jag är ska jag ta mig igenom boken. Sidan 4 och 5 är reklamfria, så det finns hopp.
Bokslut
Så var jag klar med Depeche Mode-biografin. Den har legat och mognat i biblioteket i över 10 år, vilket gör att det känns som att det saknas en hel del info. Från 1999 till idag. De överlevde uppenbarligen i alla fall. Efter moget övervägande är det nu Jens Lapidus tur att få säga sitt. Även där ligger jag lite efter, men nu ska jag se om Snabba Cash håller vad den lovar. Ska se om jag kan låta bli filmen sen, den känns lite meningslös, nått facit är det ju inte. Det blir i alla fall racingläsning/lyssning, eftersom jag lyckas ha både pappers- & mp3-versionen och kan alltså plöja i alla lägen. Ny inläsare för min del, Morgan Alling, ska bli intressant att höra om en komiker kan göra en hårdkokt triller.
F1 2010
F1-säsonge när igång och mitt hjärta har inte bestämts sig för vem jag ska hålla på.
Jag har varit väldigt märkesotrogen under året. Det är förarna jag hållt på och nu har jag ingen given.
Det hade ju varit kul att fortsätta hålla på Ferrari. Det är ju trots allt en Fiat och Kimis gamla team.
Alonso? Nej gillar bara inte honom. Massa? Kanske för att han varit så så nära och kan vara värd en titel. Men, nej.
Det logiska vore Kovalainen & Lotus. I brist på svenskar brukar det bli finnar, men inte Kovalainen. Inte ens när han kör i Ronnie Peterssons gamla team.
Button? Andrafavorit sen vi bodde i England 98/99 och han var gröngöling, men nej, inte i en McLaren.
Det lutar starkt åt en tysk.
Schumacher? Hur duktig han än är och hur coolt det än är att göra comeback vid 41 års ålder (Det ger ju ett viss hopp...) så har han gjort väldigt fula saker genom åren, så nej det känns inte rätt.
Vettel i Red Bull. Cool, snabb, sympatisk. Han får det bli! Han har döpt årets bil till Luscious Liz, det kan bara bli bra. Hans förra bil kallade han Kates Ditys Little Sister, efter att ha krachat Kate. Om Kimi kommer tillbaka nästa år lär det bli Red Bull, så det är bra att ha hjärtat på rätt plats tills dess.
F1 2010, here we go!
F1-säsongen är igång och mitt hjärta har haft svårt att bestämma sig för vem jag ska hålla på. Har varit väldigt märkesotrogen under året. Det är förarna jag hållt på och i år finns det ingen given.
Det hade ju varit kul att fortsätta hålla på Ferrari. Det är ju trots allt en Fiat och Kimis gamla team. Alonso? Nej jag gillar helt enkelt inte honom, eller hans uppsyn. Massa? Kanske för att han varit så så nära och kan vara värd en titel. Men, nej.
Det vore kanske logiskt med Kovalainen & Lotus. I brist på svenskar brukar det bli finnar, men inte Kovalainen. Inte ens när han kör i Ronnie Peterssons gamla team.
Button? Andrafavorit sen vi bodde i England 98/99 och han var gröngöling, men nej, inte i en McLaren.
En tysk?
Schumacher? Hur duktig han än är och hur coolt det än är att göra comeback vid 41 års ålder (Det ger ju ett visst hopp...) så har han gjort väldigt fula saker genom åren, så nej det känns inte rätt.
Rosberg? Han ligger bra till. Är ju halvfinne, med en svenskfödd pappa. I Mercedes lär han få en bra bil. Så han blir mitt andraval.
Vettel i Red Bull? Cool, snabb, sympatisk. Han får det bli! Han har döpt årets bil till Luscious Liz, det kan bara bli bra. Hans förra bil kallade han Kate's Dirty Little Sister, efter att ha krachat Kate. Om Kimi kommer tillbaka nästa år lär det bli Red Bull, så det är bra att ha hjärtat på rätt plats tills dess.
F1 2010, here we go!!!
Skrivbordsbakgrund
Tänkte dela mig mig av min utsikt. Denna underbara bild har vi som bakgrund på Skrivbordet i datorn.
© François Brunery - An Amusing Retort
Matchar vår Tutti Frutti-oranga vägg perfekt.
Ignore This
Salem al Fakirs nya finns nu på Spotify. Och i butik antar jag. Hans musik är lite knepig, men svårt att inte gilla. Har nog aldrig lyckats lyssna igenom ett helt album. Vi får se hur det går med Ignore This.
Island
Tack JP för tipset att äntligen få tummarna ur & se Heima, dvs Sigur Ros live/dokumentär-DVD om en konsertturné de gjorde 2006. Oannonserat & gratis på de mest skilda platser på Island.
Som ett tack till sitt land. Rörande vackert. Och jäklarinamma, det känns om att jag mår lite bättre nu. Om du inte redan är kär i Island (Björk...) kommer du att bli det efter Heima.
Som av en händelse kommer en av mina favoritfilmer isländska Nói albínói på SVT2 imorgon 22.45. Ska du se filmen titta inte på trailern nedan, den visar för mycket. Ska du inte se filmen, kolla trailern, och du kommer att vilja se den.
Judas
Inte en av Depeche Modes mest kända låtar men om ni inte hört den - gör det:
Depeche Mode – Judas (Live 1993) ← Rekommenderad!
(Martin L Gore sjunger):
Is simplicity best or simply the easiest?
The narrowest pass is always the holiest.
So walk on barefoot for me, suffer some misery.
If you want my love, if you want my love.
Man will survive the harshest conditions,
And stay alive through difficult decisions.
So make up your mind for me,
Walk the line for me.
If you want my love, if you want my love.
Idle talk and hollow promises,
Cheating Judases, doubting Thomases.
Don't just stand there and shout it.
Do something about it.
You can fulfill your wildest ambitions,
And I'm sure you will lose your inhibitions.
So open yourself for me,
Risk your health for me.
If you want my love.....
The narrowest pass is always the holiest.
So walk on barefoot for me, suffer some misery.
If you want my love, if you want my love.
Man will survive the harshest conditions,
And stay alive through difficult decisions.
So make up your mind for me,
Walk the line for me.
If you want my love, if you want my love.
Idle talk and hollow promises,
Cheating Judases, doubting Thomases.
Don't just stand there and shout it.
Do something about it.
You can fulfill your wildest ambitions,
And I'm sure you will lose your inhibitions.
So open yourself for me,
Risk your health for me.
If you want my love.....
Devotional
Vaknade idag med en känsla jag saknat ett tag. Det strömmade luft genom min näsa. Det finns hopp om en vit vecka, när vi snart drar till Tandådalen!
Läsandet av Depeche Modes biografi pågår fortfarande (se 24/1). Är just nu i tiden kring turnén 1993. Vad passar då bättre än att plocka fram Devotional-DVD:n.
Den får helt klart en extra dimension när man vet att Gahan (sångaren) övriga 22 timmar av dygnet proppade i sig diverse droger, knappt kontaktbar för övriga i bandet. Gore (låtskrivaren) söp hejdlöst, så illa att hans kropp kollapsade . Wilder (musikern) kände sig främmande för allt och utanför. Lämnande snart bandet. Fletcher (organisatören) kämpade med sin depression och längtade hem till sin gravida fru. Man ser det på honom filmen igenom. Uttrycker absolut ingenting. Hoppade av turnén som avslutades utan honom. Är rock'n'roll-livet mer glamoröst än att sitta i soffan med C-vitaminjuice, näsdroppar och en rulle toapapper som snabbt övergår till små kladdiga knyten?
500 Days of Summer
Vad gjorde jag i soffan då? Tack vare Pirate Bay kunde jag reparera att jag inte orkade gå på Filmstudion igår.
Jag orkar inte skriva så mycket om den, mer än: Jag älskade filmen, efter 8 sekunder. Alla med ett hjärta i kroppen bör se den. Det kommer att slita i det, men du kommer ur det som en bättre människa. Om inte annat så är den värd att ses för musiken. Finns på Spotify.
Jag faller sönder
Det här får inte vara en trend. Idag är det ytterligare ett snäpp eländigare än igår. 03.03 vaknade jag badandes i svett. Feber. Halsen skrek av smärta, tyst, inuti. Brunnsgården. Läkare. Penicillin. Kronans Droghandel. Som ni minns tappade jag plånboken i måndags... Medicin á 280:-. 250:- på fickan. Fick prioritera bort halva ordineringen. Fick en snilleblixt. Jag köpte en Triss-lott, för med den tur jag haft senaste dagarna måste det funka. Nix. Missar bussen hem med 1 minut. En timme till nästa. Orkar inte gå hela vägen hem. Mat på stan. Sista tjugan går till bussen. Hade inte ens råd att ge en tiggande dam en femma. Vilket jag inte gjort ändå... Hemma. Äntligen vila. Sätter mig i soffan. Plopp. En bit av framtanden faller bort. Så det är sant - Jag faller sönder.
Värre morgon än igår
Nej, jag hade inte Kalle Moraeus & Orsa Spelmän snurrande i skallen. Dock var halsen snäppet värre än igår. Jag tål tydligen inte ens att titta på konditionssport. Lite halsont vore ok, om det bara slutade där. Nejdå. Exakt 2,5 veckor efter att jag spärrat ett bortsupet Visa-kort fick jag idag ringa & spärra det nya. Denna gången var det hela plånboken jag fintat bort. Ett spännande experiment kring medmänniskors godhet. Därav syns icke något, drygt 9 timmar efter skattjaktens början. Tiggde mig till en gratis resa hem i alla fall. Så minst 1 st god människa finns det i världen.
Madshus i topp
Jörgen Brink vann Vasaloppet på samma skidmärke som jag har. Det kan vara ett tecken. Annars var väl loppets behållning att damtvåan Sandra Hansson slängde ur sig: "Jag har hängt på några bra killar, de jag legat med."
Rasp i halsen
Kan en söndagsmorgon börja sämre? Med en Pernilla Wahlgren-låt i skallen och med en hals lika len som en grov rasp. Tänk att jag fick känna mig oförkyld en hel vecka, nästan. Det finns snart bara en lösning.
Nu ska jag i alla fall njuta av Vasaloppet i soffan. Fast det hade varit kul att åka en gång till, men jag vet inte om mina meriter de senaste åren ger några större förhoppningar. 3 av 3 svikna, interna löften. Vi får se om T kan få mig på andra tankar.
Reeperbahn
Grattis Sverige. Nu ligger Reeperbahns katalog på Spotify. Tyvärr har det inte åldrats med värdighet, men Små druvor är obligatorisk lyssning.
Rätt eller fel?
Sugen på att fundera lite kring Rätt & Fel? Vi såg en film igår som kan passa i så fall.
Köper inte riktigt första halvan. Skulle vilja likna detektiven med en ettrig liten vovve som bjäfsar & kaxar sig kring en pit-bull terrier. Det borde rimligtvis finnas gränser för hur mycket kaxig attityd man kan bära med skinnet i behåll. Sen börjar det hända saker och till slut sitter man där med den stora frågan. Rätt? Fel? Happy Ending? Jag vet inte.
Solen skiner. Ha en underbar dag.
Håll ögonen öppna
Överallt i vardagen finns möjligheter, tom i en vanlig äggkartong finns källor till glädje.
Inte road? Då zoomar vi in lite...
Klart man inte kunde motstå att köpa den äggkartogen!
Dokumentärers inverkan
Dokumentärers inverkan
Dokumentärer om artister är vanskliga att se. Ibland växer en artist när man får krypa närmare inpå. Eva Cassidy är ett tydligt exempel på hur det kan gå. Inte för mig, men för många.
Min Eva C heter Nick Drake. Hade egentligen aldrig hört talas om honom innan jag råkade se en film om honom för 100 år sen. "A Skin to Few." Helt magisk. Den gav musiken en extra dimention. Se den om du har chansen. Jag har den på lagret. Tack D.
Ibland är det tvärt om. Sitter just på tåget & kollar en film om Boyd Rice - "Brainwashed". Min coolaste vinylskiva är med Boyd Rice, från MUTE Records. Den är skapad så att den går att spela på alla hastigheter. "Playable at any speed". I praktiken 45 eller 33 rpm.
Kan inte i ärlighetens säga att den är bra, men det känns fint att äga den. Dokumentären lär mig att han var med då Daniel Miller signade Depeche Mode, så långt får han min fulla respekt.
Jag vet inte varför jag fascineras av galningar som denna man. Med titlar som "Tyranny of the Beats" borde man dra öronen åt sig, men det går inte.
Tills, dokumentären... sakta kryper det på, man ser vilken idiot han är. Han har verkligen inget annat mål med sin vridna musik än att vara annorlunda. Självgod. Inte coolt. Fascisminspirerade loggor & kläder gör inte saken bättre. Hakkors. Nej tack.
Filmen åker nu raka vägen till evigheten utan att passera Papperskorgen. Vinylen har jag dock svårt att skiljas från, som allt stämplat MUTE.
En sista undran: Är det kul att klä ut sig i naziuniform, men gorillamask, ta sig in i ett rum med sovande pensionärer och kasta bananer på dem? Mr Rice tycker det. Hur politiskt inkorrekt det än är så måste jag erkänna att det drog lite i smilbanden.
Övriga dokumentärer att passa sig för: Caj Karlsson (Förlåt, men fy vilken människa. Inte för att jag gillar musiken, men lite lokal allmänbildning trodde jag inte skulle skada.) och Olle Ljungström (Faller pladask på min "Coola artister"-lista.).
Dokumentärer om artister är vanskliga att se. Ibland växer en artist när man får krypa närmare inpå. Eva Cassidy är ett tydligt exempel på hur det kan gå. Inte för mig, men för många. Min Eva C heter Nick Drake. Hade egentligen aldrig riktigt hört talas om honom innan jag råkade se en film om honom för 100 år sen. "A Skin too Few." Helt magisk. Den gav musiken en extra dimension. Se den om du har chansen. Jag har den på lagret. Tack D.
Ibland är det tvärt om. Sitter just på tåget & kollar en film om Boyd Rice - "Brainwashed".
Min coolaste vinylskiva är med Boyd Rice, från MUTE Records. Den är skapad så att den går att spela på alla hastigheter. "Playable at any speed". I praktiken 45 eller 33 rpm. Kan inte i ärlighetens säga att den är bra, men det känns fint att äga den. Dokumentären lär mig att han var med då Daniel Miller signade Depeche Mode, så långt får han min fulla respekt.
Jag vet inte varför jag fascineras av galningar som denna man. Med titlar som "Tyranny of the Beats" borde man dra öronen åt sig, men det går inte. Tills, dokumentären... sakta kryper det på, man ser vilken idiot han är. Han har verkligen inget annat mål med sin vridna musik än att vara annorlunda, skapa uppmärksamhet & att chocka. Självgod. Inte coolt. Fascisminspirerade loggor & kläder gör inte saken bättre. Hakkors. Nej tack. Filmen åker nu raka vägen till evigheten utan att passera Papperskorgen. Vinylen har jag dock svårt att skiljas från, som allt stämplat MUTE.
En sista undran: Är det kul att klä ut sig i naziuniform, med gorillamask, ta sig in i ett rum med sovande pensionärer och kasta bananer på dem? Mr Rice tycker det. Hur politiskt inkorrekt det än är så måste jag erkänna att det drog lite i smilbanden.
Övriga dokumentärer att passa sig för: Caj Karlsson (Förlåt, men fy vilken människa. Inte för att jag gillar musiken, men lite lokal allmänbildning trodde jag inte skulle skada.) och Olle Ljungström (Faller pladask på min "Coola artister"-lista.).
PS Jag hade tänkt sno en BR-bild via Google Images, men första träffen är så vidrig att jag nu skäms över att över huvudtaget äga ett BR-album, men jag lovar, jag visste inte...
Väggar som talar
Formellt sett är klotter förkastligt. Men ibland tillför det gatubilden en extra dimension. Som om väggarna viskar till en. Denna passerar jag varje dag på väg till jobbet.
Det går inte att låta bli att grubbla över meningen. Det lär inte handla om att sprayburken snart är slut. Kanske en döendes sista konstaterande? Kanske bara en hopplös pessimist? Jag väljer att bara tycka om det.
Småprat
Idag i residensstaden, på väg från jobbet till tåget, råkade jag höra följande underbara konversation när två äldre herrar stöter på varandra i ett gathörn:
Farbror 1 (förvånat som om två vänner träffats för första gången på länge): Hej!
Farbror 2: Hej!
Farbror 1: De ä kallt ida.
Farbror 2: Ja, och blausit.
Farbror 1; Jo, jo.
Sen bara gick de. Makalöst.
Jag älskar måndagar
Trots värkande ljumskar, sladdriga armar & krum rygg efter maran (well, 8 km...) på skidor i helgen pallrade jag mig till Nautilus idag. Och kan ni fatta vad stark jag blivit. Sist fick jag minska vikterna på nästan varje maskin, idag var det tvärt om. Vilken boost för den inre styrkan. Eller är det så att svaga människor tränar på måndagar?
