Fortfarande man

Gårdagens film satte visst sina spår i huvudet. Idag när jag vaknade kände jag mig tvungen att ta en titt mellan benen. Ja, allt var kvar, oblodigt och okrossat. En god start på dagen.
Att kroppen i övrigt  känns som en blyklump med andningsnöd är mindre kul. Extra så, när man inte har en chans i världen att ta det lugnt. Tack Alvedon & Läkerol, för att ni finns.
♥♥♥ Grattis M ♥♥♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0