arsotid

Morgonen avnjöts idag i solen på

Dags för lite musik, inspirerat av veckan som gått: chokladpudding istället för bajs, P3 Guld och nästa veckas stora grej som jag nästan, men bara nästan glömt, gissa vad:

För de som joinat Spotify: JiM Timme-05

Övriga stackare spring snarast till en skivaffär nära dig och handla: 
* Håkan Hellström – Mitt Gullbergs Kaj Paradis
* Marit Bergman – This Is The Year
* Miss Li – Dancing The Whole Way Home
* bob hund – Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss
* David & The Citizens – I've Been Floating Upstream Since We Parted
* Hot Chip – Ready For The Floor (Album Version)
* Mando Diao – Gloria (Bassflow Remake)
* Laurent Wolf feat. Eric Carter – No Stress
* Sailor – A Glass Of Champagne
* Jussi Björling – Till havs
* Timo Räisänen – Fear No Darkness, Promised Child
* Timo Räisänen – Bollen Måste Dö
* Fever Ray – When I Grow Up
* Johnossi – What's the Point
* Nitzer Ebb – Let Your Body Learn
* Depeche Mode – See You (Live In Hammersmith)
* Depeche Mode – Things You Said (Live 1988)
* Liam Lynch – Fake Depeche Mode Song

För att samla ihop mig kommer här de gamla Timmarna:
JiM Timme-01
JiM Timme-02
JiM Timme-03
JiM Timme-04

Enjoy!

Inget är som väntans tider. Särskilt inte om det är ganska livsavgörande besked man ska få svar om. Nu är det ju inte direkt ett cancerprov jag väntar på, men ändå, med mitt perspektiv är det viktigt. Det känns som att sitta på en avsats mellan två bassänger, en fylld med chokladpudding, den andra med bajs. På ytan ser man ingen skillnad. Vilket håll ska man trilla på? När jag ser på telefonen att det är dags, går det inte att se vad som döljer sig bakom numret. Kanske avslöjar tonen i rösten vad de vill framföra, innan orden gör det. Jag tror det. Jag börjar bli bra på sånt.

I slutet av förra seklet åkte jag tåg ToR till residensstaden, varje dag, vardagar. Idag gjorde jag det igen och om gudarna vill mig väl så blir det till att återse en del gamla pendlare snart. Nästa vecka blir spännande, indeed.

Imorgon är det Växjö & ny intervju. Tänk, att behöva kamma sig tre dagar i sträck. 

Kalla det vidskeplighet eller bara psykologi. Imorgon är det dax för jobbintervju nummer två. Sist körde jag detta inlägg och det funkade - den gången. Så varför inte igen?

"Imorgon ska jag sitta där och sälja mitt jag. Bla bla bla vad jag är bra! Jag gillar verkligen inte att förhäva mig själv, vilket faktiskt är lite märkligt när jag nu råkar vara bäst, på allt. Holistisk, pragmatisk, proaktiv, effektiv, flexibel, prestigelös, team player, målinriktad, nyfiken, har lätt att lära. Name it and I am it! Ni har en jäkla tur att jag råkar vara tillgänglig, med kort varsel. Frågor på det?"

Förlåt alla gamla frogturd-fans, detta inlägg är mest för mig själv, så ni får stå ut med en repris. Men håll gärna tummarna. Båda!

Så var jag klar med Klas Östergrens Gentlemen. Det fick bli ljudboken eftersom jag inte har den i fysisk form. Den lästes av Björn Kjellman och det kändes bra, rätt dialekt och kaxighet i rösten. Nu ska jag ge mig på uppföljaren. Gentlemen skrevs 1980, Gangsters 2005. Den senare har jag i bokform, men även ljudbok, så den kan jag avnjuta i alla lägen. Det känns lite konstigt att de valt en annan uppläsare, Reine Brynolfsson, men det tar väl en halvtimme, så är man inne i det. Får lite flashbacks från Stieg Larsson trilogin när jag hör honom, men det går förstås över. 

Klas Östergren. Jag är lite splittrad till hans böcker. Å ena sidan skriver han fantastiska historier, men språket är högtravande så att man känner sig som en okunnig valp ibland. Visst förstår man det, men när det friskt vräks ut ord som dessa bromsas i alla fall jag upp en aning - minst:

nattståndna minnen, pekoral, pastisch, patos, klärobskyr, nihilist, hekatomber, metafys, tvehågsenhet, libido, indolens, envig, afrodisiakum, anakronism

Det får mig att minnas en mening ur boken:
"Denna hans strävan efter högtidlig språklig stringens och ansträngt proper piktur gjorde att han sökte upp ord som han definitivt inte begrep."
Inte för att jag tror KÖ inte begriper vad han skriver, men det är en kul tanke. Jag undrar om detta är hans vardagsspråk?

Om inte annat kan man läsa boken för att få veta varifrån "Bear Quartet" tagit sitt namn.

Gentlemen/Gangsters ska visst bli TV-serie. Det ska bli kul att se vilka som får rollerna. Man kanske skulle ge sig på en gissning. En annan dag. Kanske.

Det är av någon anledning inte så ofta man köper skivor nuförtiden. Det måste vara för att CD-stället är fullt. Det räcker bara halvvägs genom S just nu. Ja, man har såklart skivorna i bokstavsordning.

Det är Karin Ströms fel att det snart måste investeras igen. Detta trots att hon är så fasansfullt ful. Nya singeln:

Inte i klass med det bästa från "En saga om en sten", men det låter lovande.
Skrev jag ful? Jag menar förstås fet. Fett bra. :-)

Jag har aldrig sett henne live, men jag älskar hennes sätt att rocka loss. Se vid 1.10-1.15 här:

Jag skrev härom dagen att jag inte imponerades av de 20 första sidorna av "Hypnotisören". Skam den som ger sig, jag läste ut den och måste säga att den trots allt var ganska spännande. Inte som Dan Brown, där man rusar genom historien, ivrig att få veta hur det ska gå, utan mer sansat och på något sätt gripande. Klart godkänd, men den var bitvis irriterande detaljrik. Vem bryr sig om att huvudpersonen behöver slå en sexsiffrig kod för att komma in på sin arbetsplats? Eller att Rikskrims innebandylag förlorar not närpolisen, trafikpolisen, sjöpolisen, nationella insatsstyrkan, piketpolisen och säkerhetspolisen?

Sen gav jag mig på min julklappsbok, Edith Piafs självbiografi "Dansat med lyckan". Man måste förstås ta sådana med en nypa salt. Visst var hon fantastisk, men att över 175 sidor höra henne själv berätta det, blir aningen tröttsamt. Boken täcker de lyckliga åren, men det tragiska under dessa nämns knappt. Nu måste jag (och du!) se om filmen "La vie en rose".
Det är intressant att notera hur Piaf, liksom många av P1 Sommars kändisar, gillar att berätta om vilka kändisar de i sin tur träffat och känner. Det är uppenbarligen något magiskt med dessa ikoner. Jag minns själv när jag... hehe! Det sparar vi till en annan dag eller ett annat liv.

Jag har läst ovanligt många böcker det senaste året. För att dela med mig av mina erfarenheter kommer här två boktips, som kommer att spara dig mycket tid.

1) Jack Kerouac / On the Road: Detta är en sån där bok som varje riktig karl bör ha läst.
Mitt tips är: Gör det inte. Den är seg och inte värd din tid. En nolla åker runt i Amerika, sätter och röker på. Snark.

2) Henrik Lange / 80 romaner för dig som har bråttom: En tecknad seriebok där ett antal (jepp, åttio!) stora romaner komprimeras till fyra serierutor (vardera). Mitt tips är: Läs den. Som exempel ser ni här "På drift" (som "On the Road" heter på svenska):

 Smidigt va!

Det är bara att erkänna, jag måste ha en skruv lös, eller två. Hur förklarar man annars den samling av bråte som fyller vårt hus. Det är helt sjukt att tro att jag någonsin ska hinna ta hand om dem på ett vettigt sätt.

Det är skönt att man varje nyår får lust att rensa ut, sortera och börja om. Skillnaden detta året jämfört med tidigare är att jag insett att jag, för att hålla sinnet friskt, seriöst måste ta tag i att göra mig av med saker.

Igår och idag har det varit attack på skrivbordets gömda skatter. Några målande exempel på vad utgrävningen resulterade i: Oöppnade brev med pensionsinfo från flera år tillbaka, lappar med telefonnummer till personer jag inte har en aning om vilka de är, hundratals kvitton, fem gamla mobiltelefoner, 1500 kronor, en gammal Marit Bergman-biljett, ett par trasiga gosedjur, en pulsklocka, en Bob Hund-vinyl samt en gummiorm liggandes i en låda märkt "Orm!" - Amen. Sug på det ni som tror ni har det stökigt hemma!

Ni har nu något kul att se fram emot när jag ska skriva om vårt 12 kvadratmeter stora rum, fyllt med - prylar. Det är ett rum effektivare än varje inbrottslarm (knock on wood!), ty den tjuv som tittar in där skulle genast ge upp och dra vidare.

Livet är för kort. Eller är det så att vi försöker trycka in för många måsten i det? Vissa måsten är inte saker vi måste göra, utan saker vi vill göra. Vi måste dem bara inför oss själva. Jag har kommit på ett knep att hinna mer. Man vill ju läsa alla böcker. Eller hur! Det går att speeda upp ljudböcker i tex mp3-format med ca 35-40% utan att det låter alltför mycket Kalle Anka över det. Trevligt? Nja... Praktiskt. Ja! Men stopp! Tiden som blir över då? Vad ska man fylla den med? Jag ska nog komma på något.

2010 har hittills varit ett gott år. Tack vara ett gäng goda vänner. Tack you! 

Håkan H kammade hem 00-talets låt, med "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Den fanns inte på min topp 1, men jag känner ändå, med facit i hamn, att det är rätt val. Check it out!