arsotid

Så var jag igenom Gentlemen/Gangsters. Jag är mycket splittrad. Historian i Gentlemen är störtskön. Sen kommer Gangsters och ställer allt över ända. Kanske är den oxå störtskön, men den vävs in i så många ord och utsvävningar att man tappar tråden. Är inte ens säker på att jag får ihop vad som egentligen hände, gör författaren det själv? Östergren skriver ibland så att man kommer på sig med att man inte hört vad man just läst. Det flödar bara en massa ord. Ibland så svåra att man undrar om de bara är där för saken och formens skull. Minns mitt inlägg från 10/1. Jag kan spä på med - hugfästelse, oförvitlig etc. Någon skriver: "Själv uppfattade jag snarare Östergrens ymniga bruk av 'svåra' ord i Gentlemen som en berättarhållning, ett slags narratologisk/lexikologisk snobbism, som för att understryka brådmogenheten hos den överbegåvade unge prosamaskinisten." Jag skulle inte kunna uttrycka det krångligare själv. Hur som helst, böckerna är trots allt värda att läsa, ibland riktigt bra. Många trådar förblir ouppnystade, men sånt är ju livet. De som inte orkar läsa kan vänta på tv-serien.

Så var det ju så att jag lyssnade på Gentlemen som ljudbok, läst av Björn Kjellman, och kombinerat läste och lyssnade på Gangsters, läst av Reine Brynolfsson. Jag var lite skeptisk till att ha olika uppläsare, men med facit i hand känns det helt rätt. Den sprättigare tonen i Gentlemen och den vemodigare i Gangsters bärs perfekt av dessa röster. Reine är förövrigt en riktigt grym uppläsare. 

Om du bara har 1,5h över för kultur kan du med fördel lägga dem på filmen Darling.



Jag vet att den inte är på heta-listan längre, men den är smärtsamt bra. Jag trodde aldrig jag hellre skulle vilja krama en smårund gubbe än en snygg blondin. Segerström fick en Grammis för rollen som Bernhard och är lätt värd den. Fans av Ebba & Didrik får dessutom sig ett kul återseende.